´

Vi ber så hemskt mycket och lite mer om ursäkt för dagens dåliga uppdatering och hoppas att ni inte har gått runt och oroat er hela dagen. Lunchen tillbringades nämligen på ett pitoreskt avlägset ställe någonstans efter Hallen (vi kom inte längre än till farstun) där upkopplingen till cybernätet inte var den bästa. Men vi ska nu gottgöra för denna lilla bloggkatastrof genom att  i korthet försöka att förklara denna högst spännande dag!

Okej, vi är inte i Vålådalen, vi jobbar inte med att åka grusväg så vi fick planera om vår högst välplanerade dag och styra kosan mot Järpen där vi nu befinner oss hos den högst gästvänliga unge mannen Sebastian Högdahl i hans extremt mysiga etta med sjöutsikt. Tummen upp för gäsvänliga unga män från Hudiksvall!

Vi åkte "fort som fan" med Ronny (Ragge befann sig i grannkommunen) ut ur Myrviken genom heltrevliga ställen som Höla och Hallen där ordvitsarna rullade som chokladbollar. Det blev ett stopp efter lagom tid vid en träsksjö nära Våge där vi bjöds på chips och blåbärssoppa till förrätt, carbonarasås med pasta till huvudrätt och allt avslutades med cocktailfrukt, allt detta tillagat av våran super-duper kock och chaufför Malin Landerdahl. Utan henne skulle vi nog leva på grankottar och sova i diken. På vägen mötte vi även två rullskidsåkare och en brosha i reflexväst:




Sedan blev det en sjudundrandes skaterundra till Järpen som testade vårat förhållande till max. Det började glatt å trevligt med sol och värme och många skratt. Sen blev det andra bullar när vi närmade oss Ocke. Vi hatar Ocke, eller ogillar stället starkt efter vad vädret  och avsaknad av skyltar gjorde mot oss. Efter världens åskväder och hagelskur kände vi oss lite lagom roade och när vi hittat en bänk och en gubbe i Mörsil som förklarat för oss (6 kvinnor som tillfälligt befann sig i klimakteriet) att det endast var 2 mil kvar till Järpen. Då släpptes helvetet lös. Barbro och humoreliten började asgarva medan Erikssson åkte iväg tårögd och irriterad, medan supelisump fortsatte klaga på sin onda arm som förföljt henne i en halvtimme då hon insett att hennes vägval skulle varit det bästa... Några hundra meter senare fick vi se skylten..där det stod att det endast var 1 mil kvar och Landerdahl var inte sen att mata oss med bullar och choklad samtidigt som vi nu glada och lättade stod och pratade med finbesök i form av föredetta Ljusdalingar (Emma och Markus). Inte kunde det blivit trevligare!

Sedan for vi gladare än någonsin (speciellt Sumelisump som förvandlats till en örn med lätta eagles-rullisar). Av någon anledning försvann hennes armont i samma veva..mystiskt! Middagen avnjöts senare halv tio på kvällen på finfina parkbänkar i Järpen city med finbesök i form av pistmaskinisten "Atjo" från Östterike som berättade ett och annat om hur skidgymnasiet i Järpen fungerar på riktigt! mmmmm vi vet, att ni inte vet, att alla vet snart! 

I morgon är en annan dag med nya äventyr! Förhoppningsvis på ett bad i Åre där vi ska bli fräshigast i Jämtland!

Puss å kläm, Langrenn