´

Vi rullar till Norge

Hej igen såhär nästan en vecka efter stormen!

Hem, ja det kom vi efter världens styrkeprov då vi vann VM i att byta tåg tre gånger med mest packning. Publiken var stor och hejjade glatt och gladast var konduktörerna på tåget från Meråker som hjälpte oss att vinna tävlingen. Tummen upp för glada norska tågvärdar! 9 timmar senare landade vi slutligen i Lightvalley där vi hade en timma på oss att springa till lägenheterna, packa ur, packa om och slutligen packa i bussen som tog oss till Harsa och vårat åriga träningsläger mitt i dom vackra hälsingska skogarna. Lördagen bjöd på ett långt löppass och styrkeövningar och söndagen besod av ett rullskidspass på 4,5 mil hem till Ljusdal (igen) och ett snabbhetspass på eftermiddagen. Veckan i övrigt har bestått av tester och tappra försök att komma tillbaka till vardagen igen.


Norge

Ja allt har ett slut, även fast man inte vill det. Denna resa har varit över förväntnigarna och helt fantastisk tack vare all hjälp vi har fått genom glada hejjarop efter vägen, stödjande släktingar och vänner, glada och trevliga norskar, snälla vädergudar och asfaltsgudar, goa webbdesigners och sponsorer. Utan er hjälp hade vi aldrig kunnat genomföra denna underbara resa! Tack så hjärtinnerligt!

VM i tågbyte

Det här var bara början på något stort så håll utkik efter nästa äventyr på www.skidgymnasiet.ljusdal.se eller elevbloggen www.lightvalleyskiers.sportsblogg.se

Vi har nu intagit Storliens järnvägsstation efter 6 slitsamma mil från Åre. De första 7 km hade vi med oss en liftare, på inlines, iform av kusin Ida som vi även tillbringat natten hos och det tackar vi hjärtinnerligt för! Den fina vägen  från Åre, där vägarbete var i full gång, bjöd på två nedförsbackar där vi hade turen att ha motvind så Marleneinen var glad. Tummen upp för glada vägarbetare som hejar glatt efter vägen!

I detta nu sitter Maleninen och Stockholmar och gosar ner glass i magen och Marleninen uttrycker i stor förvåning till hennes vän:

Den här glassen är ju fan frusen!

Lets go to Norwäääj!

Wohohohoh igår kväll hände det något fantastiskt! Vi fick äntligen tvätta våra svettiga kläder som det hade börjat växa svamp och små djur på. Undra om vi hade fått tagit våran mögelodling genom tullen, tveksamt, så nu är vi på säkra sidan i alla fall! Så fort vi har fått i oss vår exklusiva gröt ska vi bege oss till Åre chokladfabrik och därefter har vi ett lika späckat schema som vanligt att följa till punkt och pricka (läs: vi har ingen aning om vilka äventyr dagen kommer att bjuda på).  

Vila å sitta å fila på hur vi ska krossa Norge-borgen (vi ska efter denna resa ställa upp i nöd-rims VM)

Vi ber så hemskt mycket och lite mer om ursäkt för dagens dåliga uppdatering och hoppas att ni inte har gått runt och oroat er hela dagen. Lunchen tillbringades nämligen på ett pitoreskt avlägset ställe någonstans efter Hallen (vi kom inte längre än till farstun) där upkopplingen till cybernätet inte var den bästa. Men vi ska nu gottgöra för denna lilla bloggkatastrof genom att  i korthet försöka att förklara denna högst spännande dag!

Okej, vi är inte i Vålådalen, vi jobbar inte med att åka grusväg så vi fick planera om vår högst välplanerade dag och styra kosan mot Järpen där vi nu befinner oss hos den högst gästvänliga unge mannen Sebastian Högdahl i hans extremt mysiga etta med sjöutsikt. Tummen upp för gäsvänliga unga män från Hudiksvall!

Vi åkte "fort som fan" med Ronny (Ragge befann sig i grannkommunen) ut ur Myrviken genom heltrevliga ställen som Höla och Hallen där ordvitsarna rullade som chokladbollar. Det blev ett stopp efter lagom tid vid en träsksjö nära Våge där vi bjöds på chips och blåbärssoppa till förrätt, carbonarasås med pasta till huvudrätt och allt avslutades med cocktailfrukt, allt detta tillagat av våran super-duper kock och chaufför Malin Landerdahl. Utan henne skulle vi nog leva på grankottar och sova i diken. På vägen mötte vi även två rullskidsåkare och en brosha i reflexväst:




Sedan blev det en sjudundrandes skaterundra till Järpen som testade vårat förhållande till max. Det började glatt å trevligt med sol och värme och många skratt. Sen blev det andra bullar när vi närmade oss Ocke. Vi hatar Ocke, eller ogillar stället starkt efter vad vädret  och avsaknad av skyltar gjorde mot oss. Efter världens åskväder och hagelskur kände vi oss lite lagom roade och när vi hittat en bänk och en gubbe i Mörsil som förklarat för oss (6 kvinnor som tillfälligt befann sig i klimakteriet) att det endast var 2 mil kvar till Järpen. Då släpptes helvetet lös. Barbro och humoreliten började asgarva medan Erikssson åkte iväg tårögd och irriterad, medan supelisump fortsatte klaga på sin onda arm som förföljt henne i en halvtimme då hon insett att hennes vägval skulle varit det bästa... Några hundra meter senare fick vi se skylten..där det stod att det endast var 1 mil kvar och Landerdahl var inte sen att mata oss med bullar och choklad samtidigt som vi nu glada och lättade stod och pratade med finbesök i form av föredetta Ljusdalingar (Emma och Markus). Inte kunde det blivit trevligare!

Sedan for vi gladare än någonsin (speciellt Sumelisump som förvandlats till en örn med lätta eagles-rullisar). Av någon anledning försvann hennes armont i samma veva..mystiskt! Middagen avnjöts senare halv tio på kvällen på finfina parkbänkar i Järpen city med finbesök i form av pistmaskinisten "Atjo" från Östterike som berättade ett och annat om hur skidgymnasiet i Järpen fungerar på riktigt! mmmmm vi vet, att ni inte vet, att alla vet snart! 

I morgon är en annan dag med nya äventyr! Förhoppningsvis på ett bad i Åre där vi ska bli fräshigast i Jämtland!

Puss å kläm, Langrenn