´

Vi har nu intagit Storliens järnvägsstation efter 6 slitsamma mil från Åre. De första 7 km hade vi med oss en liftare, på inlines, iform av kusin Ida som vi även tillbringat natten hos och det tackar vi hjärtinnerligt för! Den fina vägen  från Åre, där vägarbete var i full gång, bjöd på två nedförsbackar där vi hade turen att ha motvind så Marleneinen var glad. Tummen upp för glada vägarbetare som hejar glatt efter vägen!

I detta nu sitter Maleninen och Stockholmar och gosar ner glass i magen och Marleninen uttrycker i stor förvåning till hennes vän:

Den här glassen är ju fan frusen!

Lets go to Norwäääj!

Wohohohoh igår kväll hände det något fantastiskt! Vi fick äntligen tvätta våra svettiga kläder som det hade börjat växa svamp och små djur på. Undra om vi hade fått tagit våran mögelodling genom tullen, tveksamt, så nu är vi på säkra sidan i alla fall! Så fort vi har fått i oss vår exklusiva gröt ska vi bege oss till Åre chokladfabrik och därefter har vi ett lika späckat schema som vanligt att följa till punkt och pricka (läs: vi har ingen aning om vilka äventyr dagen kommer att bjuda på).  

Vila å sitta å fila på hur vi ska krossa Norge-borgen (vi ska efter denna resa ställa upp i nöd-rims VM)

Vi ber så hemskt mycket och lite mer om ursäkt för dagens dåliga uppdatering och hoppas att ni inte har gått runt och oroat er hela dagen. Lunchen tillbringades nämligen på ett pitoreskt avlägset ställe någonstans efter Hallen (vi kom inte längre än till farstun) där upkopplingen till cybernätet inte var den bästa. Men vi ska nu gottgöra för denna lilla bloggkatastrof genom att  i korthet försöka att förklara denna högst spännande dag!

Okej, vi är inte i Vålådalen, vi jobbar inte med att åka grusväg så vi fick planera om vår högst välplanerade dag och styra kosan mot Järpen där vi nu befinner oss hos den högst gästvänliga unge mannen Sebastian Högdahl i hans extremt mysiga etta med sjöutsikt. Tummen upp för gäsvänliga unga män från Hudiksvall!

Vi åkte "fort som fan" med Ronny (Ragge befann sig i grannkommunen) ut ur Myrviken genom heltrevliga ställen som Höla och Hallen där ordvitsarna rullade som chokladbollar. Det blev ett stopp efter lagom tid vid en träsksjö nära Våge där vi bjöds på chips och blåbärssoppa till förrätt, carbonarasås med pasta till huvudrätt och allt avslutades med cocktailfrukt, allt detta tillagat av våran super-duper kock och chaufför Malin Landerdahl. Utan henne skulle vi nog leva på grankottar och sova i diken. På vägen mötte vi även två rullskidsåkare och en brosha i reflexväst:




Sedan blev det en sjudundrandes skaterundra till Järpen som testade vårat förhållande till max. Det började glatt å trevligt med sol och värme och många skratt. Sen blev det andra bullar när vi närmade oss Ocke. Vi hatar Ocke, eller ogillar stället starkt efter vad vädret  och avsaknad av skyltar gjorde mot oss. Efter världens åskväder och hagelskur kände vi oss lite lagom roade och när vi hittat en bänk och en gubbe i Mörsil som förklarat för oss (6 kvinnor som tillfälligt befann sig i klimakteriet) att det endast var 2 mil kvar till Järpen. Då släpptes helvetet lös. Barbro och humoreliten började asgarva medan Erikssson åkte iväg tårögd och irriterad, medan supelisump fortsatte klaga på sin onda arm som förföljt henne i en halvtimme då hon insett att hennes vägval skulle varit det bästa... Några hundra meter senare fick vi se skylten..där det stod att det endast var 1 mil kvar och Landerdahl var inte sen att mata oss med bullar och choklad samtidigt som vi nu glada och lättade stod och pratade med finbesök i form av föredetta Ljusdalingar (Emma och Markus). Inte kunde det blivit trevligare!

Sedan for vi gladare än någonsin (speciellt Sumelisump som förvandlats till en örn med lätta eagles-rullisar). Av någon anledning försvann hennes armont i samma veva..mystiskt! Middagen avnjöts senare halv tio på kvällen på finfina parkbänkar i Järpen city med finbesök i form av pistmaskinisten "Atjo" från Östterike som berättade ett och annat om hur skidgymnasiet i Järpen fungerar på riktigt! mmmmm vi vet, att ni inte vet, att alla vet snart! 

I morgon är en annan dag med nya äventyr! Förhoppningsvis på ett bad i Åre där vi ska bli fräshigast i Jämtland!

Puss å kläm, Langrenn 


 
 

Är det någon därute i landet som vet om det är asfalterat på vägen till Vålådalen?

Tjo tjim här blev det inge mer rim!

Det var efter en varm och mysig natt med stormvindar från det närliggande havet Ljusnan som vi vaknade upp i våra tält. Frukost beståendes av litervis med yoghurt och mackor med räkost proppades i samtidigt som solen flashade sig och mätta och glada plockade vi ihop allt....två effektiva timmar tog det!

Nu sitter vi knappa 3 pigga mil senare på Yttehogdals Wärdshus där vi har proppat i oss några kilo mat på deras lunchbuffé. Å badat har vi också gjort...himla varm och härlig badsäsong dom har här uppe i norra Hälsingland, Härjedalens kommun, Jämtlands län! "aaa det är ju nästan som isvak här" skrek Lag Syd (Barbro och Bullen) när dom doppade tån.

Funderingar inför fortsättningen:

Ska Marlene få se någon björn?

När ska Linas feta vattenblåsa övergå i blodblåsa?

När ska Tisan skicka nästa sms där han säger att han saknar oss?

Kommer Anna å hitta godispåsen som vi gömde?

Vem drar första vurpan?

Vems trosor ska vi skratta åt på nästa pass?

The next etapp går mot the Rätan och förhoppningsvis en camping where vi can nunna pillow.
Puss å hej skavsårs-spray.

                                                                             (vi jobbar med bildmaterialet)

Helt enligt planerna drog vi glada och pigga kl 11 (en timme hit eller dit) från ett soligt ljusdal där lärarna stod och grät, speciellt våran handledare Tisan som kommer att sakna oss innerligt! 

Första 2 milen till Färila roade vi oss med en "bil-lek" som gick ut på att man slumpvis fick ett bilmärke var som man sedan skulle räkna hur många bilar av just det märket man mötte. först till 5 vann.

Monkan fick mercedes och ropade glatt "ska det va så ska det!" och Malin Eriksson skulle troligtvis inte vinna vm i att känna igen bilmärken då hon frågade Monica vad hon hade för bilmärke genom att säga: "hade du mercedes eller merca....eller är det samma sak?!"   Wolksvagen-bilar fick även smeknamnet "OLW-bilar" av miss Eriksson.

Efter dryga 4 mil sitter vi nu och tar igen oss i Lassekrog där vi har hittat en otroligt skön dusch och mysiga bänkar och tallar eller kanske granar ( den gamla orienterings-räven Sumpan är inte riktigt säker)

Nästa etapp där vi lägger läger för natten med våra spännande tält  (ingen har riktigt koll på hur dom fungerar) blir outside Kårböle (eller Kålbulle som vår kära stockholmska uttrycker det)



sockersötadsyltpåpannkaka.

Dagen då vi slog i rekord att göra mest saker samtidigt (igår den 18) började med att en viss lagmedlem vid namn Sofia Lind fixade det efterlängtade KÖRKORTET!:D grattis krattis plattis på det! Som present fick hon en trisslott av hennes sambos för å se om turen skulle hålla i sig, men icke ett endaste korvöre blev det men man kan ju inte lyckas med allt.

Dagen fortsatte med Sumpans storkok av lasange till äventyret, intervju med lokaltidningen, besök i fotostudion, hämtning av röda faran (våran full-utrustade buss) och besök av Louice "Lowis" Järveryd, världens bästa maskinist och webbdesigner som fixade bloggen redo inför balen.
Vi och bloggen tackar henne innerligt för allt handlar ju faktiskt om utseende här i världen...


Fotostudion


Packning av viktiga saker


...som sagt viktiga saker!


Å kom ihåg att riktiga kvinnor äter stavspetsar till kvällsmat!

Kl 10.00 börjar äventyret!!!!! 
Vi synes,höres och störes på en väg nära dig!