´

Det tog sin tid och efter mycket letande upptäckte vi att även Norge har internetuppkoppling så nu ska vi berätta vad som har hänt. Vi swisshade härligt ned för 6-kilometers nedförsbackar (marlene sa det mest plask om) det är inte alla som är lika hårda som Marleninen och kör "sälen" på asfalt. Äntligen nere på jorden och knappt 4 kilometer kvar händer det som bara händer på film, något går snett, inte så lite snett heller...
Högra framdäcket på våran fina följebuss exploderar och vi tror inte våra ögon när vi upptäcker att det inte bara är en liten punktering det handlar om utan hela däckmojengen är skev. Ut ur skogen kommer då en äkta Norsk gutt som plockat svamp i skogen och hjälper oss små stackars vilsna småjenter.
"Tom-Erik" som han hette såg till så att bärgare kunde komma och vi fick rulla ända fram till slutmålet, som istället för skolan blev en bilverkstad.tack Tom-Erik för din hjälteinsats! Vi citerar Monkan "Man måste vara positiv" och kan inget annat än att skratta åt vårat udda intåg i Norwäj.

Nu sitter vi hemma hos våra underbart snälla husvärdar där vi känner oss oerhört hemmastadda. Dagen har bjudit på en rundtur på skolan där vi har fått sett allt från världens tuffaste rulllskidbana med två skjutbanor,speciella rum där man endast tvättar rullskidor, gym med 15 meter i takhöjd, tyska landslaget i en inomhushall med "stuts", Tor-Arne Hetland, Frode Estil, frigående får, till konstgräsinomhus-planer med fridrottsbana runt. Detta är ett kanonställe!!! 
Vi kanske blir kvar här, man vet ju aldrig om den där bussen blir lagad eller ej....


Ha de! fra deres sex skijenter